Har äntligen besökt arkeologiska museet i Kairo. Det går inte att se allt på en dag, så vi klarade väl av cirka en fjärdedel tror jag. Men å så vackra föremål. De var liksom levande. Går inte att beskrivas, de måste ses, och ett foto kan aldrig göra rättvisa. Och jag kan tala om att Tutankhamun var en vacker pojke och en vacker man.

Förälskade mig i miniatyrer av krukor. Små, svarta med perfekt form. 

Jag åker snart tillbaks.