Gardinmannen förlorade! Vi (ni) bor tydligen i Nordkorea i alla fall ...

http://sydsvenskan.se/malmo/article309426.ece

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_986299.svd

Ibland när jag ska svara på en kommentar så bara försvinner det i cyberrymden! Nu har jag svarat på en kommentar två gånger och det är bara borta!

Är det någon som har skrivit kommentarer som inte har blivit publicerade? Jag har INTE tagit bort någon kommentar som någon har skrivit, jag har GODKÄNT ALLA.

Hojta gärna till om ni märker att ni har kommenterat men det inte blir publicerat!

Är det fler som har problem? 

Chefen undrade varför en av den mest pålitliga och plikttrogne av hans anställda inte hade ringt och talat om att han var sjuk en dag. Eftersom han hade ett brådskande problem med en av datorerna ringde han den anställde i hans bostad och fick ett barns viskande röst till svar i luren:

"Hallå.”

”Är din pappa hemma?” frågade han.

”Ja”, viskade den lilla rösten.

”Får jag prata med honom?”

Barnet viskade: ”Nej.”

Förvånad och eftersom han ändå ville prata med en vuxen, frågade chefen: ”Är din mamma där?”

”Ja.”

”Får jag prata med henne?”

Återigen viskade barnarösten: ”Nej.”

Chefen hoppades att det fanns någon annan där så han kunde lämna ett meddelande, och frågade: ”Har du någon annan där?”

”Ja”, viskade barnet, ”en polis.”

Chefen undrade vad en polis gjorde i hans anställdes hem och frågade: ”Får jag prata med polisen?”

”Nej, han är upptagen”, viskade barnet.

”Varför är han upptagen?”

”Han pratar med mamma och pappa och brandmannen”, viskade barnet som svar.

Chefen blev ännu mer orolig när han hörde något förfärligt oljud i bakgrunden och frågade: ”Vad är det för oväsen?”

”En helikopter”, svarade den viskande rösten.

”Vad är det som händer?” krävde chefen att få veta, nu var han riktigt oroad.

Återigen med en viskande röst, svarade barnet: ”Det är skallgångsteamet som har landat med helikoptern.”

Förskräckt, bekymrad och lite frustrerad, frågade chefen: ”Vem är det de ska leta efter?”

Fortfarande viskande, svarade barnarösten med ett kvävt fniss:

”MIG.”

Jaha, så är man gräsänka igen. Käre maken åkte till Istanbul i dag, kommer hem på fredag igen. Fördelen är att han kan köpa kaffe, den bra kattmaten, nougat i form av belgiska sjöfrukter och Jägermeister med sig hem : )

Känner mig rätt risig, en förkylning som inte vill bryta ut utan som sitter som tuggummi bakom näsan och ner i lungorna. Småfebrig. Så det blir nog en tidig kväll med en bok och tre katter.

Det kanske är någon som undrar varför jag aldrig skriver om politiken här i Egypten, och jag har själv funderat på det hela. Men det finns några orsaker till att jag inte gör det, den främsta är att jag inte är tillräckligt insatt. Efter sex månader i landet och utan att behärska det inhemska språket känner jag mig inte mogen för det. Det finns andra som gör det, och som gör det mycket bättre än jag skulle kunna. Här är en:

http://miagrondahl.wordpress.com/

Dessutom vet jag inte vad som kan hända om man gör det ... 

När man söker en kurs vid universitetet måste man tydligen fortfarande skicka in sina meritlistor, lite märkligt eftersom allt borde vara datoriserat vid det här laget. Hur som helst letade jag upp alla gamla betyg och studieintyg och hittade också mina allra första betyg från grundskolan. Det var ett tag sedan. Det var på den tiden man kallade fröken "fröken" och magistern "magistern". Skulle tro att man säger "du" och "lärarn" i dag.

Min allra första "fröken" var en pensionsfärdig dam vid namn Alma Ljungkvist. Hon var snäll. Hon hade gäddhäng och drack vattenchoklad som hon bjöd hem oss på. Det var äckligt - det ska vara grädde och mjölk i varm choklad.

Min allra första "magister" var en karl som hette Bertil Serrebo. Har för mig att han var flintis, eller så hade han väldigt stubbat hår, och han brukade fånga vår uppmärksamhet med att låtsas dra bort ett hårstrå och sedan göra loppcirkus. Vi fick följa med honom till hans sommarstuga också och skjuta med luftgevär. Minns att vi tyckte väldigt mycket om honom.

Är detta tecken på att demensen sätter in? 

Helt sanslöst! Snart ska man väl ansöka om tillstånd för att ha annat än vita trosor också! Lever vi i Nordkorea, eller vad är det frågan om???

Läs själva:

http://sydsvenskan.se/hus/article308538.ece