Om någon har vägarna förbi Kairo kan jag tipsa om restaurangen Abou El Sid. Jättegod egyptisk (mellanöstern) mat i traditionell miljö. Vi var nio personer och fick ett stort runt bord med snurrskiva i mitten så att vi kunde skicka runt alla olika rätter utan ansträngning. Vi höll oss till meze, blandade förrätter, och det blev så mycket att vi inte orkade någon huvudrätt. Bland annat åt vi:

Tahini (sesampasta)

Tamiyaa (tror jag det heter = Falafel)

Kryddig egyptiska korvar

Aubergine stekt i vitlök

Babagnaough (auberginesallad)

Sallad

Vinbladsdolmar

Kryddstark ost

Bröd

Adressen är 157, 26th of July Street, Zamalek

Boka bord är ett måste, det är knökfullt hela tiden. Be hotellet om hjälp.

Jag behöver en fjärrkontroll till badrumsdörren. Kan någon uppfinna det?

Om jag går in i badrummet och stänger dörren står en katt utanför och skriker och vill IN NU. Om jag går in i badrummet och får en katt med mig och sedan stänger dörren står hon vid dörren och skriker och vill UT NU. 

Jag fick ingen nougat! Och det är Olympic Airways fel!

Planet från Thessaloniki till Aten var så försenat att käre maken bara med nöd och näppe hann med det anslutande planet till Kairo. Alltså ingen shopping på tax-free! Hur ska jag nu klara mig? Inga belgiska sjöfrukter!!!

Va? Vad då? "Skrattar bäst som skrattar sist?" Akta så jag inte skickar Faraos hämnd på er via elektroniska små bloggpartiklar!

Eftersom jag kom tidigt in till stan, närmare bestämt ligger restaurangen vi skulle till på ön El Gezirah i Nilen, hann jag med en sväng på bokaffären Diwan. Alltid praktiskt att besöka boklådor utan käre maken. Då slipper man nämligen "Men en bok räcker" utan kan köpa det man behöver. De har dessutom samma system som Pocketshop med små stämplar i ett kort, så man TJÄNAR på att handla där. Så det så!

En faktabok: Karen Armstrong "Islam"

En självbiografi: Doris Lessing "Under my Skin"

En deckare: Reginald Hill: "The Death of Dalziel"

Kan väl inte jag rå för att de inte kör bokrean ... 

Så i kväll får tjejerna se mig i samma gamla vanliga kläder som jag brukar ha. 

Problemet var tidigare i veckan att få käre maken att inte protestera och tycka att jag hade ätit upp den stora asken med belgiska sjöfrukter alldeles för fort, utan få honom att köpa en ny ask med sig hem efter veckans bissnisstripp. De är ju inte så billiga.

När jag ringde honom i går kväll visade det sig att han satt och tog en öl med en viktig person i Thessaloniki (norra Grekland). Utmärkt tillfälle att lämna beställningen - däremot inte läge att diskutera konsumtionstakten ...

Ur Tjuvlyssnat.se:

ICA-butik, Mariestad

Tre skejtarkillar, ca 14, sitter och äter godis utanför butiken. En tant, ca 75, går förbi dem.

Kille 1: Hej!

Alla killarna fnissar.

Tanten: Passa dig du så jag inte slår dig! Jag har en förbannat hård käpp!

Killarna tystnar direkt, och tanten vänder sig om.

Tanten: HAHA, där blev du bra rädd!

Det måste ha varit Meldrid! (Kan inte länka, se listan med Mina länkar i stället.)

Jag kände en katt som hette Svante. Han kastrerades i unga år och alla marsmånader var hur lugna som helst. Så plötsligt en dag i tioårsåldern släppte han ner en "kula" och blev karlakarl. Förutom att skrika åt alla kattdamer nere på gården blev hans livs mission att döda hankatten på balkongen bredvid. Han lurade alla.

Min ena kattflicka, Skrållan, steriliserades även hon i unga år. Hon blir nio år i år. Den senaste veckan har hon börjat springa omkring här och skrika. Frågan är nu om hon är lika lurig som Svante var?

Om inte Hungrige Hasse här utanför var så himla skitig hade jag släppt ner dem i källaren.