Så var det dags igen. Myrsäsongen har börjat.

Jag hade glömt lite godis på ett fat på skrivbordet. Myror gillar godis. Så det första jag fick göra i morse var att gå i krig mot ungefär 18 miljoner minimyror som kom marscherande för att bära hem varsin smula till boet. Kriget fördes med hushållspapper och fönsterputs. Jag vann efter att ha kämpat väl.

Det hade varit mycket enklare att skaffa Raid eller något liknande gift, myrorna lär dö på en millisekund. Men jag vill inte att mina katter ska andas in något av det där, vem vet vad som händer med dem då. När myrorna befinner sig på golvet eller på en annan yta utan en massa papper och pryttlar brukar jag spritsa en ring av diskmedel runt dem och sedan är det enkelt att torka upp dem. Det är så kladdigt att de fastnar. Men nu hade de trasslat in sig i alla papper jag hade liggande, så det fick bli fönsterputs, lite snällare mot papper.

För oss innebär det här att slappesäsongen är över. Från och med nu får inte en endaste smula tappas på golvet och om man tappar en måste man jaga fatt på den och torka upp den. Inte en enda liten grej som går att äta får ligga framme eller ligga i ett dåligt förslutet paket. 

Nu måste vi vara pedanter tills det blir vinter igen. 

I Istanbul hittade jag faktiskt inte alltid färska örter i butikerna, ganska sällan till och med. Det enda som fanns regelbundet var persilja, dill och mynta. Jag hade också lite svårt att fixa hemodlat eftersom det var fyra små kattskrällen som glatt hoppade upp till krukan och smaskade i sig de där ljusgröna små knopparna så fort de stack upp huvudena ur jorden. Jo då, jag provade växthus och alla möjliga varianter, men det var inte mycket som hjälpte mot en glad kattnos.

Här i Kairo hittar jag alltid färska örter i butiken. Koriander, dill, persilja, timjan, basilika, rosmarin, mynta och till och med riktig gräslök. Okej, krondill har jag aldrig sett, men så har man ju inte kräftskiva som tradition heller. Och mer sofistikerade varianter som olika sorter av de olika örterna finns nog inte. Men jag är väldans glad för de örter som finns.

I dag resulterade örterna i en kall örtsås (blandade i lite finhackad ruccola också) som vi hade till tonfiskkotletter med pasta. Det blev gott.

Eftersom jag själv alltid älskar att få tycka något som i nättidningarnas enkla frågor där man bara klickar på ett svarsalternativ, kan jag ju inte låta bli att ha omröstningar här där jag själv får bestämma : )

Nu är jag hemskt nyfiken på vad ni har för semesterplaner. 

I förra frågade jag vilka sorters husdjur ni ville ha. Sextio personer svarade och jag har försökt räkna fram hur många personer som ville ha vilken sorts husdjur. Men antingen är det mina matematikkunskaper det är fel på, eller så är det käre makens instruktioner som inte stämmer, eller så kan det vara miniräknaren i datorn. Felet kan också ligga i procentsiffrorna i omröstningen. Jag tror på det sista. Möjligen miniräknaren. : )

Så i stället för att tala om hur många personer som vill ha en kamel, får ni resultatet i procent:

Hund - 41,7%

Katt - 30%

Häst - 5%

Kamel - 20%

Annat - 3,3% - här finns minst en gås med : ) 

Efter en sån där natt när det var svårt att somna - man somnar någon gång vid fyratiden på morgonen och sover som bäst när klockan ringer - vaknade jag inte av att klockan ringde utan av en puss och någon som säger någonting helt obegripligt.

- Va?

- Jag ställde en kopp kaffe på sängbordet.

Vilken lycka! Kaffe på sängen precis exakt den morgon jag behöver det som mest. 

I förrgår hade vi gäster och bjöd på vin. Men franskt rödtjut som är öppnat håller väl inte särskilt länge?

Nä, tänkte väl det, tur jag tog ett glas nu då. 

Alla andra lägger ut så fina vinterbilder. Det vill jag också göra. Men eftersom det enda vita och kalla man kan hitta här finns i frysboxen, får ni hålla tillgodo med ett några år gammalt foto jag tog under ett besök i Stockholm. En riktig rugguggla vid Strandsvägskajen.

Eftersom jag var dålig i går var det inte läge att åka iväg och handla födelsedagspresent. Som tur är har jag alltid ett gäng böcker som står på kö att läsas, så jag kunde ta en av dem och ge bort. Nu kommer jag inte ihåg titeln, men författaren heter Iain Pears. 

Omslagspapper hade jag däremot inte, så det fick bli foliepapper med två små kycklingar som dekoration. Födelsedagsbarnet var ju turkiska, så hon kopplar säkert inte till påsk och det syntes ju inte på dem att de hade suttit på en (urgod) chokladkaka som K hade med sig på påskafton, tänkte jag och gjorde slag i saken.

På restaurangen hör jag plötsligt käre maken säga: "De där kycklingarna är återanvända, de fick vi på en chokladtårta när vi bjöd K på middag i lördags."

Han fick en fet spark på smalbenet.

Buddha Bar var ett riktigt trevligt ställe med superservice och god mat. Lite ost-sydostasieninspirerat med god sushi och annat smått och gott. Ankan kan man strunta i, det var bara kött helt utan tillbehör, i övrigt riktigt bra. Jättegod födelsedagstårta och det var kul att de struntade i "Happy Birthday" för en gångs skull. I stället kom hela gänget med servitörer dansande med tårtan till lite svängigare toner. Trevliga människor och utsikten över Nilen hjälpte ju också till. 

Men smakar det så kostar det ...