Jag känner mig inte mer rädd här än jag gör i Stockholm. Faktum är att jag till viss del känner mig tryggare här i Kairo än jag ibland gör i Stockholm, speciellt på kvällarna.

Ett terrordåd kan ske var som helst, när som helst. I stora delar av världen, och kanske framförallt hemma i Sverige, förväntar vi oss inte att det ska ske och tittar därför inte heller efter några tecken. I länder som har erfarenhet av terrordåd, som i Turkiet och här i Egypten, har man vakande ögon och öron överallt som gör sitt yttersta för att upptäcka dåden innan de sker. Som exempel kan jag nämna att det finns många synliga poliser som bevakar alla större turistattraktioner - hur många "osynliga" som finns vet jag naturligtvis inte.

Just nu, i samband med att danska tidningar återigen har publicerat karikatyrer av profeten Muhammed (den här gången enbart i provocerande syfte), känner jag mig däremot lite osäker. Det är inte så att jag har märkt något, ingen jag har mött och som vet att jag är svensk har på något sätt visat några negativa attityder. Men människor både i den här delen av världen och i Sverige reagerar ofta på samma sätt: Om någon som har stort inflytande över andra får för sig att piska upp en mobb, så bildas en mobb (om den sedan tar sig uttryck i skrift eller genom att bränna flaggor har ofta med skrivkunnighet och utbildning att göra, inte intelligens). Och det kan gå ganska snabbt.

Terrordåd och aggressiva folkmassor är dock normalt sett en procentuellt sett mindre risk i en människas liv. I många städer i västvärlden är risken störst att bli rånad, våldtagen eller nedslagen bara för att någon annan har tråkigt eller är arg för något. Den risken är mycket mindre både i Istanbul och här i Kairo än i Stockholm!

Det finns två orsaker till det, som jag ser det:

Det första är att det finns turistpoliser överallt där turister rör sig. Om man till exempel tar en taxi utanför ett stort hotell skriver en polis upp vilken taxi det var som plockade upp någon vid en viss tidpunkt (Kairo). Övervakningen gör att det blir mindre lockande att begå brott.

Det andra, och kanske mest avgörande, är att samhället bygger på en helt annan struktur. I Sverige har vi ett individbaserat tänkande. Individen är själv ansvarig för sina handlingar och får själv stå sitt kast. På gott och ont. Vi har större individuell frihet men lider ofta av en stor ensamhet. Här i Mellanöstern råder ett kollektivbaserat tänkande. Individen är en del av sitt kollektiv, dvs sin familj och sin släkt, och det är kollektivet som är ansvarigt och får skämmas för följderna av en individs handlande. På gott och ont. En god sak är att brotten minskar, en ond sak är det "hedersrelaterade" våldet.

Det här är bara mina egna tankar, jag har inte på något sätt forskat i saken, så visst kan jag ha fel, men det är så jag upplever det. Jag känner mig i alla fall trygg i ett land där människor bemöter mig med respekt och vänlighet. Att hålla reda på handväskan är en annan sak, det måste man göra överallt i hela världen, utom möjligen i "Målilla".

Jag rekommenderar semester både här i Egypten och i Turkiet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom det är så mycket som inte fungerar (för mig) här på Bloggagratis, har jag nu bestämt mig. Jag flyttar tillbaks till min gamla blogg:   http://nyaaventyr.blogspot.com/     Ber om ursäkt för det krångel det ställer till, men jag hoppa...

Malando Gassama är ett namn som för de flesta säkert inte säger någonting. Men för mig säger det massor.   Malando var en vansinnigt duktig trummis. Han föddes i Gambia och jag fick nyss veta att han dog 1999 i Gamiba av en hjärtattack.   Han spelade...

Nu blev det rätt gott igen. Småtärnad potatis och lika fint tärnad sötpotatis, lök, hackad vitlök och timjan. I en ungsform med olivolja och salt. Ugnen en timme och sedan stekta baconbitar ovanpå. Skulle ha varit mer sötpotatis, man kan nog ta cirka...

Jag har nu bott i fem länder (Sverige, USA, Bulgarien och Turkiet före Egypten). De enda hantverkare jag känner till som städar efter sig är i Turkiet. Där sopade de och torkade upp efter sig. Här gör de som i Sverige och övriga världen, de lämnar sk...

Tomat eller inte tomat på lunchmackan?   Det blev tomat.