Så här mitt i bokrean kan det kanske vara lämpligt att tipsa om en riktigt bra bok, även om jag inte vet om den finns med på rean.

Alaa Al Aswany: The Yacoubian Building

Boken handlar om människorna i ett hus i Kairo, deras liv, deras drömmar och hur de ser världen runt omkring. Människor med olika bakgrund och från olika samhällsklasser som av olika anledningar har med huset att göra, allt från portvaktens religiöse son och hans flickvän till den rike köpmannen med politiska ambitioner.

Den är oerhört lättläst och enormt engagerande eftersom man får ta del av människornas känslor och drömmar. Man blir lite ledsen när den tar slut.

Tyvärr tror jag inte att den finns på svenska än, men översättningen från arabiska till engelska är väldigt bra (i min enkla bedömning) eftersom den är lättläst. Jag rekommenderar den verkligen väldigt varmt.

Ibland undrar man ju varför man gör det - skjuter upp saker och ting på obestämd framtid. Som det där med espressomaskinen till exempel. Tack Barbakvinna för att du visade foto på gott kaffe - nu fick jag äntligen ändan ur vagnen och såg till att göra rent maskinen.

Efter att ha kört igenom några liter vatten kom enbart rent, klart och partikelfritt vatten ur kranarna och jag kunde koka mig en riktigt god latte.

Om jag hade gjort det hela för cirka fem månader sedan hade jag fått så gott kaffe redan för fem månader sedan. Nu när jag ändå är på  hugget, vad mer har jag skjutit upp ... 

Jag känner mig inte mer rädd här än jag gör i Stockholm. Faktum är att jag till viss del känner mig tryggare här i Kairo än jag ibland gör i Stockholm, speciellt på kvällarna.

Ett terrordåd kan ske var som helst, när som helst. I stora delar av världen, och kanske framförallt hemma i Sverige, förväntar vi oss inte att det ska ske och tittar därför inte heller efter några tecken. I länder som har erfarenhet av terrordåd, som i Turkiet och här i Egypten, har man vakande ögon och öron överallt som gör sitt yttersta för att upptäcka dåden innan de sker. Som exempel kan jag nämna att det finns många synliga poliser som bevakar alla större turistattraktioner - hur många "osynliga" som finns vet jag naturligtvis inte.

Just nu, i samband med att danska tidningar återigen har publicerat karikatyrer av profeten Muhammed (den här gången enbart i provocerande syfte), känner jag mig däremot lite osäker. Det är inte så att jag har märkt något, ingen jag har mött och som vet att jag är svensk har på något sätt visat några negativa attityder. Men människor både i den här delen av världen och i Sverige reagerar ofta på samma sätt: Om någon som har stort inflytande över andra får för sig att piska upp en mobb, så bildas en mobb (om den sedan tar sig uttryck i skrift eller genom att bränna flaggor har ofta med skrivkunnighet och utbildning att göra, inte intelligens). Och det kan gå ganska snabbt.

Terrordåd och aggressiva folkmassor är dock normalt sett en procentuellt sett mindre risk i en människas liv. I många städer i västvärlden är risken störst att bli rånad, våldtagen eller nedslagen bara för att någon annan har tråkigt eller är arg för något. Den risken är mycket mindre både i Istanbul och här i Kairo än i Stockholm!

Det finns två orsaker till det, som jag ser det:

Det första är att det finns turistpoliser överallt där turister rör sig. Om man till exempel tar en taxi utanför ett stort hotell skriver en polis upp vilken taxi det var som plockade upp någon vid en viss tidpunkt (Kairo). Övervakningen gör att det blir mindre lockande att begå brott.

Det andra, och kanske mest avgörande, är att samhället bygger på en helt annan struktur. I Sverige har vi ett individbaserat tänkande. Individen är själv ansvarig för sina handlingar och får själv stå sitt kast. På gott och ont. Vi har större individuell frihet men lider ofta av en stor ensamhet. Här i Mellanöstern råder ett kollektivbaserat tänkande. Individen är en del av sitt kollektiv, dvs sin familj och sin släkt, och det är kollektivet som är ansvarigt och får skämmas för följderna av en individs handlande. På gott och ont. En god sak är att brotten minskar, en ond sak är det "hedersrelaterade" våldet.

Det här är bara mina egna tankar, jag har inte på något sätt forskat i saken, så visst kan jag ha fel, men det är så jag upplever det. Jag känner mig i alla fall trygg i ett land där människor bemöter mig med respekt och vänlighet. Att hålla reda på handväskan är en annan sak, det måste man göra överallt i hela världen, utom möjligen i "Målilla".

Jag rekommenderar semester både här i Egypten och i Turkiet.

Barbakvinna har en bild på två kaffekoppar - och det ser sååå gott ut. (Och nu kan jag alltså inte länka i texten för det är något vajsing med länkeriet för min del, trots eminent hjälp.)

Så jag har bestämt mig för att ta en paus från Skattedjungeln och gå ner och försöka få rent min espressomaskin. Den möglade nämligen i flytten. Mitt fel, jag borde ha tänkt på att den skulle vara absolut snustorr innan den packades i en kartong som sedan ställdes i en container som i sin tur värmdes upp till ca 80° mitt i sommaren i Egypten, i tre veckor.

Bra italienskt kaffe finns dessutom att köpa här. I övrigt finns bara snabbkaffe, amerikanskt blask (som inte ens blir bra om man tripplar doseringen) eller kardemummakryddat. 

Jag måste säga att de är snabba på Skatteverket. Jag skickade ett brev med frågor i går eftermiddags. Och nu fick jag svar.

Att sätta sig in i svarets alla krångliga detaljer är en annan femma ... 

Om folk ska röka utomhus klockan halv fem en tisdagsmorgon, kan de väl ändå hålla truten?

Icke så mina tyska grannar. De väckte mig med hejdlöst garvande och snackande medan de stod och rökte ute i trädgården. Det var förmodligen inte fråga om en sen festkväll, för då hade de väl ändå varit ute en stund lite då och då under partyts gång, nej jag skulle tippa att någon/några hade anlänt med ett av flygen som landar i Kairo mitt i natten.

Så om det bara blir sura kommentarer i dag vet ni varför - jag kunde nämligen inte somna om efter det.