Bellmanhistorier finns visst över hela världen. Här är en egyptisk variant som vi alla känner igen:

En man från Alexandria, en från Kairo och en Saidi (en man från Övre Egypten = södra Egypten) höll på att dö av törst i öknen när en ande uppenbarade sig och gav dem en önskning var. Mannen från Alexandria sa: "Jag önskar att jag var på stranden i Muntazah omgiven av flickor." Och så försvann han. Kairobon sa: "Jag önskar att jag var i Husseins moské i Kairo." Och så var han borta. Saidiern vände sig till anden och sa: "Jag är så ensam. Kan du vara snäll och hämta mina vänner igen?"

Guideboken råder en också att avstå från lokala drycker med namn som Dry Din och Johnny Talker. : )

Hur länge ska ishockeyn hålla på? Jag vet, ingen idé att fråga, efter den kommer en annan sport. Men ishockey en hel fre ... torsdagskväll!

Nu har jag snart kommit fram till guidebokens platsbeskrivningar (efter kortvarianten av Egyptens historia), så då ska jag ge mig ut och upptäcka staden, bit för bit har jag tänkt mig. Av det som intresserar mig, det vill säga. Men i morgon blir det nog stormarknaden, måste bunkra upp inför kommande veckas gräsänkestånd. 

Den egyptiska varianten på TGF : ) Vi är ju lediga fredag-lördag här i landet.

(TGF = Thank God it's Friday om någon inte visste)  

Nu har jag ägnat hela dagen åt att skriva brev till agenten som var ansvarig för flytten av våra katter från Istanbul till Kairo. Det är tungt och jag vill bara gråta.

När katterna skulle lastas ombord på flyget i Istanbul gick ena buren upp och Lisa - som så klart var livrädd av alla konstiga människor och ljud - kastade sig ut ur buren och försvann. Både jag och K har varit på flygplatsen och letat, flera gånger, och personalen på Cargo har utlyst en belöning på 1,000 USD till den som hittar henne. Ingen har sett henne. Det finns fler katter på flygplatsen, folk ställer ut mat och vatten till dem, men ingen har sett vår kära Lisa.

Det värsta är att hon kanske är ensam och rädd, hungrig och frusen.

Lisa adopterade oss när vi bodde i Sofia, Bulgarien. Hon var en liten ensam kattunge som var så hungrig, så hungrig. Så vi gav henne lite mat. Men hon fick bo ute, för hon var ju inte vår katt. Trodde vi. En morgon när K skulle gå till kontoret (jag låg kvar i sängen) smet Lisa in och rusade genom hela lägenheten, kastade sig upp i sängen till mig, kröp under täcket, tryckte sig mot mina ben och började föda barn. Så födde hon Stina, Tjorvan och Skrållan, de tre katter vi har i dag. Hon ville att vi skulle ta hand om hennes barn. Och det gör vi. Men vi saknar Mamma Lisa. Vi kallade henne Mamma Mums, hon var väldigt glad i mat. 

Citerat ur Insight Guides, Egypt:

In the poorest hinterland of the south (of Egypt), a foreign traveller overheard a conversation between two venerable farmers:

"These poor Europeans", said one, "they will do anything to escape their horrible climate. I saw one the other day who'd come all the way here on a bicycle."

"Yes", replied the other, "their land is covered with ice all year round. Look at us. We've got sunshine, water, everything."

"It is indeed terrible", concluded the first. "The khawaga I saw didn't even have money to buy proper trousers - he was riding about in his underwear!" 

Somna om är något man inte får göra i vår familj. Så fort man (jag) vaknar till för att konstatera att man (jag) kan sova en timme till kommer katten Stina. Hon vill pussas. Hon vill gulla.

Okej, okej, hon vill ha mat.

Om man försöker ignorera henne sätter hon sig på huvudkudden och KURRAR. Högt.

Vet inte varför jag inte ger upp redan från början. 

Läste Magdalena Ribbings spalt i DN. Någon som retar sig på rökare klagar och undrar hur man ska bli av med oss. Nu är det ju som så att tobak inte är en illegal drog i Sverige. Och eftersom man inte får röka inomhus någonstans måste man faktiskt göra det utomhus. Så enkelt är det. Och om ett företag, krog eller vad som helst nu ställer askkopparna vid ingången, vilket de ofta gör, då blir det där rökarna hamnar.

Jag brukar alltid gå undan, jag ställer mig bakom busskurer, går bort från andra människor på en perrong, går ut på en balkong, osv. Ändå ska det gnällas och frynas på näsor. Och jag tycker faktiskt att det har gått för långt.

Min gamla far låg på sjukhem innan han dog. Han hade rökt i hela sitt liv och det var väl det sista nöjet han hade. Men om han skulle röka var han tvungen att gå ut på gatan, något han faktiskt inte kunde! Han fick inte röka på den helt folktomma jättebalkong som fanns på avdelningen! Inte en enda gång när jag besökte honom såg jag någon pensionär som satt där. Ändå var det förbjudet, för man hade satt upp rökvarnare.

Och varför ska fångar inte få röka utomhus ens? Det kanske är bättre att de röker än rymmer och slår på varandra och på vakterna? Löjligt och populistiskt.

Nu får folk ge sig! Så länge tobak inte är en illegal drog i Sverige är det faktiskt tillåtet att röka!

Så här ser vårt trappfönster ut.