Jag fick ju inga belgiska sjöfrukter (nougat) i fredags morse när käre maken kom hem från "utlandsresan". Om två veckor åker han till Istanbul. Jag får hålla ut tills dess, men då har jag nästa chans.

Önskar bara att jag hade en, bara en enda liten endaste, goood belgisk sjöfrukt precis just nu. 

Det ser lite kul ut med en del varningsskyltar här. Till exempel när de varnar för branta uppförs- och nerförsbackar. Lutningen är ungefär ... ja, hur man nu uttrycker det med vägtermer, men tänk er en aaanings, aning lutande väg, så mycket att man får ta i bara lite mer än på slät mark om man cyklar och slipper trampa nerför men utan att få mycket mer fart. Ungefär så mycket lutar det.

Orsaken är visst att många lastbilar inte har bromsar ... 

I en av "kvällstidningarna" klagar man på att en av schlagerdeltagarna är anorektisk och att hon inte borde få delta i tävlingen. Jag håller helt med om att man ska motarbeta ohälsosamma skönhetsideal, men jag tycker kanske att det här är att överdriva en del.

Jag brukar inte reagera på den debatten mer än på samma sätt som jag tror de flesta reagerar, men det här fick mig faktiskt att känna mig lite påhoppad bara för att jag är mager.

Jag är magrare än vad schlagerstjärnan är (se foto 28 feb), men jag är INTE anorektiker. Jag har ärvt min kroppskonstitution av min far och tillhör en liten grupp människor som faktiskt får kämpa för att gå upp lite i vikt men lyckas dåligt. Enligt kvällstidningens lista har man aneroxi om man:

- ständigt är sysselsatt med mat, bantning och kroppsvikt. Jag äter nästan hela tiden för jag är hungrig nästan hela tiden. Äter blandat nyttigt och godis och grönt och fett. Har aldrig bantat i hela mitt liv. Väger mig ca var tredje månad eller så.

- är tvångsmässigt fysiskt aktiv. Någon borde tvinga mig med pistol att bli mer fysiskt aktiv.

- gillar att gå ner i vikt. Jag blir livrädd när jag tappar vikt.

- gillar att förbereda mat åt andra och titta på när de äter. Jag gillar när andra lagar mat åt mig och skulle bli förfärligt ledsen om jag inte fick vara med och äta.

- är deprimerad, känner oro och har tvångstankar. Jag är väl upp och ner som de flesta andra, oroar mig för saker och ting ibland som alla andra, och försöker skaffa mig tvångstankar om att jag borde gå till gymet och liknande.

- isolerar sig från vänner och familj. Nå, jag har ju inte så nära till familj och vänner eftersom de bor i Sverige och Turkiet och lite andra länder, men jag brukar verkligen inte låsa in mig på toa när käre maken är hemma. Tvärtom. Och jag har så smått börjat få nya vänner i mitt nya land.

Vill med det bara säga att alla som är magra inte är anorektiker.