Annika på Life in the Suburb http://kankaglenreston.blogspot.com/ minns hur det var när Stenmark var stor. Det väcker ett minne hos mig.

Jag var väl cirka drygt 20 när jag åkte med mamma till Nice. Därifrån tog vi bussen till Monaco för att se oss om lite. Åkte lite för långt, och när vi klev av sa mamma:

- Jag tycker jag känner igen det här från tv. Är det inte här Ingemar Stenmark bor?

En stund senare dyker den store hjälten upp, mitt framför oss. Mamma utbrister (i hopp om framtida bröllopsklockor för dotterns del):

- Men Ingemar! Så trevligt att träffa dig! Här är min dotter Marianne!

Nej, det fanns ingen lucka att sjunka genom jorden i, och nej, det blev inga bröllopsklockor.

SvD berättar att Turkiet är partner på årets Tur-mässa. Tydligen något i resebranchen. http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_969337.svd

Den informationsansvarige säger där att Turkiet har världens tredje största kök. Och jag håller med - maten är vansinnigt god, köttet är mört och fint och servitörerna är mestadels väldigt trevliga och duktiga. Traditionella rätter från det osmanska köket glömmer man aldrig.

Men har man taskig attityd skriver man som en "Peter i Izmir" skrev i kommentarerna till artikeln:

"Världens tredje största kök" ???

Turkiska köket är fullständigt överreklamerat. Smaklöst , segt och okryddat är vad som serveras av lata servitörer som inte kan engelska. Det går inte att hitta en enda restaurant vare sig i storstäderna eller vid badkusterna som kan servera en mör köttbit. Undantag är den internationell mat på de 5-stjärniga hotellen. Här i Turkiet slaktar man ena dagen och säljer köttet nästa dag precis som i andra muslimska länder. Då blir det segt!!

Mitt svar var:

Svar till Peter i Izmir

Du kan inte ha besökt särskilt många restauranger! Under alla de år jag bodde i Istanbul blev jag serverad alldeles fantastisk mat och mört fint kött, på alla sorters krogar från "hål i väggen" och små vagnar på gatan till stjärnkrogar. Och hur kan du dra alla servitörer över en kam? De flesta är inte alls lata! Och kött handlar man inte på stormarknader som Carrefour, man handlar hos slaktaren och får jättefint mört kött! Du borde allt skaffa dig ett mer positivt sinne och se dig om lite mer.

Jag blir så himla arg, maten är jättegod i Turkiet!!! Människorna är utrevliga!!! Dessutom blir man ofta bemött så som man bemöter andra!!!

Såg Uppdrag granskning i går som handlade om vår mat och klimatet. Att stor konsumtion av nötkött utgör ett allvarligt hot mot klimatet. Alltså kan vi som vanliga enkla personer göra ganska mycket för klimatet utan att anstränga oss särskilt mycket. Jag tror samtidigt inte på att tvinga folk att bli veganer, det tänker jag själv inte bli, men jag tror man kan göra en del små förändringar i sin kost:

- Blanda ut köttfärsen med rivna morötter och/eller annat man tycker om. Det märks inte i köttbullarna eller köttfärssåsen, men det går åt mindre kött. Och det blir nyttigare. Förr i tiden gjorde jag alltid det, vet inte varför jag slutade! Bättre ekonomi i kombination med lathet kanske?

- Börja med helvegetariska middagar IBLAND. Till och med min käre make gick med på det efter att ha sett programmet. Sedan kan man utöka frekvensen vegetariska middagar varefter man känner sig komfortabel med det.

- Att följa min komps C:s råd (hon som lagar så god mat, inte att förglömma i det här sammanhanget): Tänk vilka grönsaker man ska laga mat av och vad man ska göra med dem. SEDAN tänker man på en bit kött som kan passa till.

- Minska frekvensen nötkött och öka frekvensen kyckling som inte är ett lika stort hot mot klimatet.

Fler tips emottages tacksamt!

Min kompis L påstår att jag bara skriver om min kompis C (hon som lagar så god mat). Men jag har ju faktiskt fler kompisar än C. Så nu ska jag skriva om min kompis L:

När L och C var och hälsade på i Istanbul begav vi oss en dag in till Sultanahmet, gamla stan där de stora monumenten ligger. Vi stannade till i den vackra parken mellan Blå moskén och Aya Sofya och tog en kopp te.

Så kom ett gäng ungdomar fram och undrade om de kunde få intervjua oss, det var deras uppgift från engelskaundervisningen. Pojkarna i gänget koncentrerade sig direkt på min kompis L som är en lång, vacker kvinna med tjockt, mörkt hår långt ner på ryggen.

-       Vilket land kommer du ifrån?

-       Sverige.

-       Vad jobbar du med?

Det blev lite komplicerat att förklara om ett med polisen närbesläktat område, så det blev:

-       Jag är polis.

Pojkarnas ögon vidgades och man såg hur den våta pojkdrömmen vaknade. En kvinna i uniform …

-       Vad har du för hobby?

-       Jag kör motorcykel. 

Den våta pojkdrömmen var ett faktum. Undrar om de fortfarande drömmer om henne …

Den här hittade jag hos Trollpackan (se min länklista) och snodde den av henne : ) Den hade jag behövt i min gröna ungdom. Eller, grannarna kanske var tacksamma för att ringandet höll sig på EN plats och inte åkte runt? För jag hörde överhuvudtaget inte klockan på den tiden …

CLOCKY

När alarmet går skuttar han ner från ditt nattduksbord och ilar pipande runt på golvet i ett försök att hitta en säker plats att föra oväsen på. Och han slutar inte förrän du går upp och stänger av honom. Som en blandning av ett marsvin, din mamma och en vanlig klocka alltså. Sovmorgon byts mot punktlighet och du har till slut blivit en god samhällsmedborgare. Tack Clocky!

http://www.coolstuff.se/p1022/Clocky.html