Det blev inget badande, det var lite småkyligt när vi kom fram. Bara 27° och blåsigt : ) Vi träffade i alla fall våra kompisar och hade det trevligt på stranden, fullt påklädda eftersom vi småfrös. Det var bara barnen som badade, trots att det var roliga vågor vilket de ihärdigt försökte tala om för oss. Sanden är lite orangebrun, tjock och härlig att gräva ner tårna i.

Vägen till Ain Soukhna går rakt genom öknen. Det är ganska fascinerande, den är ständigt varierad med olika strukturer - ibland hårda klippor, ibland mjuka sanddyner, och skiftar hela tiden färg - allt från ljust gult till svart. Det ska finnas en vit öken någonstans längre in i Sahara också, men den har jag inte sett än. Ska försöka ta några bra ökenbilder vid tillfälle.

Dit körde vi spikrakt, inga problem att hitta. På väg hem blev det däremot lite kringelkrokar. Först i själva byn Ain Soukhna. Jag lovar och svär härmed att jag aldrig mer ska lägga mig i vilken väg vi ska köra. När vi kom av motorvägen i Kairo blev det lite besvärligt igen eftersom vägarna inte alltid är så logiskt dragna enligt vårt sett att se saken. Men till slut hittade vi rätt och det enbart tack vare käre maken som har något sjätte sinne för hur man ska köra, även om man är alldeles vilse.

Nu ska vi slappa framför tv:n. 

Ibland behöver man sova ut, och i dag behövde käre maken göra det. Men nu ska vi väl snart komma iväg i alla fall. Vi har nämligen tänkt oss en liten minisemester på badstranden vid Röda havet, en liten ort en och en halv timmes bilväg härifrån som heter Ain Soukhna. Där ska vi träffa några kompisar, bland annat en svensk familj som bor i Istanbul.

Hit ska vi: 

Så var det dags igen. Myrsäsongen har börjat.

Jag hade glömt lite godis på ett fat på skrivbordet. Myror gillar godis. Så det första jag fick göra i morse var att gå i krig mot ungefär 18 miljoner minimyror som kom marscherande för att bära hem varsin smula till boet. Kriget fördes med hushållspapper och fönsterputs. Jag vann efter att ha kämpat väl.

Det hade varit mycket enklare att skaffa Raid eller något liknande gift, myrorna lär dö på en millisekund. Men jag vill inte att mina katter ska andas in något av det där, vem vet vad som händer med dem då. När myrorna befinner sig på golvet eller på en annan yta utan en massa papper och pryttlar brukar jag spritsa en ring av diskmedel runt dem och sedan är det enkelt att torka upp dem. Det är så kladdigt att de fastnar. Men nu hade de trasslat in sig i alla papper jag hade liggande, så det fick bli fönsterputs, lite snällare mot papper.

För oss innebär det här att slappesäsongen är över. Från och med nu får inte en endaste smula tappas på golvet och om man tappar en måste man jaga fatt på den och torka upp den. Inte en enda liten grej som går att äta får ligga framme eller ligga i ett dåligt förslutet paket. 

Nu måste vi vara pedanter tills det blir vinter igen.