GLAD PÅSK önskar jag alla mina cyberkompisar och alla andra också!

Själv har jag inte så många påsktraditioner. När jag var liten målade vi påskägg, klädde ut oss till påskkärringar och fick inte göra så mycket på långfredagen - men det var mest för att inte störa grannarna som kanske var religiösa, det passade sig liksom inte. Vi skickade påskbrev också, en värmländsk tradition har jag för mig.

Men eftersom vi inte har några barn i huset blir det inte mycket påskande. Och eftersom käre maken är i Istanbul tänker jag inte göra så mycket av det hela i dag när det gäller maten. Jag nöjer mig med att titta på de gula blommorna på andra sidan gatan.

På lördag blir det däremot lammstek.

Boken jag jobbar med just nu (översätter en deckare) handlar bland annat om balsamering av döda kroppar. Som förebild för balsamerarna i boken står en doktor Pedro Ara. Han är till skillnad från övriga personer i boken inte en fantasifigur, han har verkligen funnits. Han jobbade i över ett år med att balsamera den berömda Evita Peron och han lär ha lyckats så bra att när hennes kista grävdes fram för att på 70-talet skickas tillbaks till Argentina, såg hon fortfarande alldeles levande ut.

Fy, det vill inte jag vara med om.

Då är det bättre om någon gör en vaxdocka av mig och ställer mig på Madam Tussauds vaxkabinett tillsammans med Madonna och kompani : D 

Tre män har gripits av polisen för att de illegalt har grävt upp och försökt sälja fyra mumier från en plats nära Minya, 120 km söder om oasen Fayoum. Mumierna var tre män och ett barn, man vet ännu inte hur gamla de är. Priset lär ha varit drygt fem miljoner dollar.

Vem vill ha en mumie i vardagsrummet?

SvD har i dag publicerat en reseguide till Istanbul. Generellt sett rätt fin utom att jag alltid reagerar på att man inte kan korrekturläsa en så pass kort skrift ordentligt innan man publicerar. Det ska ju föreställa vara ett professionellt företag som har gjort den. Stadsdelen heter inte Örtaköy, den heter Ortaköy och kollektivtrafik stavas med två L. Dessutom undrar jag varför de rekommenderar att man ska ta Metron från flygplatsen till Aksaray. Vad tusan ska man där att göra som turist om man inte är shoppingturist från Ryssland?

Sen kan man ju ha lite åsikter om vilka krogar, nattklubbar och hotell det skrivs om. Men det är ju en smaksak. Jag hade väl delvis valt att puffa för en del andra, om man säger så.

http://www.svd.se/multimedia/archive/00272/istanbul_svdresor_272049a.pdf

Till min stora glädje lever lille Lucky fortfarande i bästa välmåga. Nu är det bara fyra dagar tills Husse 8 år kommer tillbaks. Jag har dock lite dåligt samvete för att jag inte stannar och pratar lite mer med honom, tänk om han känner sig ensam?

Hur ser man förresten att det är just en Lucky och inte en Luckylina? 

I dag är jag extra avis på käre maken som befinner sig i Istanbul. Brukar alltid bli lite avis för det är så många där som jag så gärna skulle vilja ta en fika med. Och att få strosa längs de vackra vattenvägarna förstås. Och gå på tisdagsmarknaden i Kadiköy. Och så.

Men just i dag är jag extra avis för i dag får Istanbul besök av våra kompisar B o M som bor i Bulgarien. Så han får träffa dem, men det får inte jag : ( 

Vilket jobb det är att ta hand om många grönsaker på en gång! När jag stod där och ansade sockerärtor skänkte jag en tanke till våra förmödrar.

Innan frysen var uppfunnen var man tvungen att sylta, safta, lägga in och konservera på olika sätt för att bevara frukt och grönt fram till nästa skörd. Själv höll jag på att krokna bara av att tvätta, ansa och torka några hundra sockerärtor för att sedan lägga dem på en styckfrysningsbricka och in i frysen. I morgon behöver jag bara fösa över dem till ett gäng plastpåsar.

Hade jag bott någon annanstans hade jag inte ens behövt göra det, jag hade bara gått till affären nästa gång jag behövde just den grönsaken.

Det är skillnad det mot för 100 år sedan ... 

Att göra ett knippe koriander och binda den med palmblad tycker jag är bra. Kanske något för ICA och kompani - kanske inte palm men varför inte halm?