Det här brevet har jag skickat till SVT. Om jag får svar lovar jag att ni kommer att få läsa det.

Hej!

Tack för ett i grunden väldigt bra program som jag såg i går kväll, den 14 mars 2008 via SVT Europa.

Tyvärr avslutades alltihop med att Erika Bjerström (?) säger ungefär följande (naturligtvis inte ordagrant, utom det sista i versaler):

"Kan USA dra sig ur Irak inom ett år som demokraternas kandidater lovar, nu när fiendskapen mellan sunni och shia ökar i hela arabvärlden ... västvärlden följer oroligt minsta maktförskjutning eftersom 60% AV VÄRLDENS OLJA finns där."

Programmet har dessförinnan belyst de mänskliga tragedier som är följden av krig. Den avslutande meningen, det som skulle knyta ihop programmets olika delar och få oss att fundera på hur vi ska göra för att närma oss ett fredligare samhälle, vänder i stället allt och talar om att "vi" i västvärlden bara bryr oss om hur vi ska klara vår energiförsörjning, att vi bara skenbart bryr oss om det mänskliga lidande människor utsätts för och att vi egentligen struntar blankt i människor i andra delar av världen.

Borde man inte i stället ha påpekat att en femtedel av jordens befolkning lever i dessa länder?

Är det konstigt att människor som lever utanför västvärlden tycker illa om "oss" i väst när en seriös reporter står i tv och talar om att vi struntar i alla andra?

Jag skulle faktiskt väldigt gärna vilja ha ett svar på det här, och jag rekommenderar att ni i nästa program försöker reparera skadan som jag ändå hoppas är ett semantiskt misstag och inte en cynisk människosyn. 

Det är många som föder upp duvor här, både ute på landet och inne i stan. På hustaken i många delar av Kairo kan man se träkonstruktioner som är duvslag, där står människor innan solnedgången och viftar hem sina duvor för natten. Man använder säkert guanon också, men främsta syftet är mat. Duva är ett ganska vanligt inslag i middagsmenyerna.

Här är duvslag av den lite vackrare, traditionella sorten. 

Någon undrade på en blogg vad "vi andra" skulle äta till fredagsmiddag.

Vår blev faktiskt rätt god. Finstrimlad vitlök, grovt riven morot och strimlad purjo stekt i olivolja med vitlök och egyptisk dukkah (någon sorts krydda). Till det en liten oxfilé.

Jag som många andra såg Debatt i går kväll som bland annat handlade om fenomenet Blondinbella.

Visst tycker jag att det är lite trist att många i dag har själva shoppingen som sitt största nöje i livet, shoppingen och inte själva modet och formgivningen av kläder, inredning eller vad det än må vara. Shoppingen som att själva nöjet är att gå runt i affärer, spendera pengar, bära hem kassar och sedan möjligen hinna använda gårdagens fynd på nästa dags runda. Shopping som innebär att man drar på sig snabba och dyra lån med alla konsekvenser det kan få. Jag tycker själv att det är roligt att gå ut på en shoppingrunda då och då, men varje dag, ens varje vecka skulle tråka ut mig. Jag tror nog ändå att de allra flesta har någon slags balans i sitt shoppande.

Att shopping och mode har blivit ett så stort fenomen är dock inte Blondinbellas fel (eller förtjänst beroende på hur man ser det). Blondinbella är en smart tjej, en entreprenör som har sett en möjlighet och tagit vara på den, hon har till och med en inkomst så ung hon är. Hon är sjutton år, ett barn av sin tid som inte alls har hunnit vara med och påverka vårt samhälle så till den grad att folk i dag är besatta av shopping. Hon är däremot med och formar framtiden, så som vi alla är. När man debatterar fenomen i tiden – vilket är nödvändigt för utvecklingen – är det bra att involvera sådana personer som är framträdande, men i det här fallet är det kanske onödigt att ”hoppa på” just henne. Hennes side-kick Ebba är väl i så fall skyldig till bra mycket mer?

Mode och konformitet är inte ett nytt fenomen. Jag är själv inte tillräckligt insatt för att säga när man kunde peka på ett mode första gången, men ett gammalt fenomen är det, många hundra år före vår tid. Det nya är att modetidningarna inte längre har monopol på tyckandet. Tough shit! (Officiella media har överhuvudtaget inte längre monopol på tyckandet i någon form. Det tycker jag är bra.) Blondinbella skriver tydligen om produkter hon har fått sig tillskickade från diverse företag. Rekommenderar en mascara eller vad det kan vara. Det skulle då vara förtäckt reklam. Jag ser bara inte vad det är för skillnad mot en modetidning som i sina spalter skriver om olika produkter, gör tester med listor, sminktips, talar om hur man ska kombinera olika modedetaljer med olika modekläder och visar upp modeller som alla är stöpta efter tidens idealutseende.

När jag var 14 såg jag skribenterna i modetidningarna som några slags halvgudar inom det här området (vilket inte uteslöt litteratur och annat ur mitt tonårsliv). I dag är det kanske Blondinbella som är den halvguden. Vad är skillnaden? Skulle ungdomar i dag må sämre av att Blondinbella har råd men inte de, än ungdomar på 70-talet som inte hade råd med allt det som tidningarna redan då visade upp? Om en tonåring mår SÅ dåligt av att inte kunna gå och köpa sig allt det Blondinbella visar i sin blogg tror jag ärligt talat att det är något annat som är fel i den tonåringens liv.

Det förvånar mig dock att miljön och klimatet tycks spela en väldigt liten roll i de här sammanhangen.

Okej, vad har jag missat? Kom gärna med åsikter.

Ska kanske tillägga att jag inte själv läser den här typen av bloggar. Det är inte mitt intresseområde. Och jag behöver inte läsa de bloggar jag inte är intresserad av : )

Annika på Life in the Suburb http://kankaglenreston.blogspot.com/ minns hur det var när Stenmark var stor. Det väcker ett minne hos mig.

Jag var väl cirka drygt 20 när jag åkte med mamma till Nice. Därifrån tog vi bussen till Monaco för att se oss om lite. Åkte lite för långt, och när vi klev av sa mamma:

- Jag tycker jag känner igen det här från tv. Är det inte här Ingemar Stenmark bor?

En stund senare dyker den store hjälten upp, mitt framför oss. Mamma utbrister (i hopp om framtida bröllopsklockor för dotterns del):

- Men Ingemar! Så trevligt att träffa dig! Här är min dotter Marianne!

Nej, det fanns ingen lucka att sjunka genom jorden i, och nej, det blev inga bröllopsklockor.

SvD berättar att Turkiet är partner på årets Tur-mässa. Tydligen något i resebranchen. http://www.svd.se/resor/nyheter/artikel_969337.svd

Den informationsansvarige säger där att Turkiet har världens tredje största kök. Och jag håller med - maten är vansinnigt god, köttet är mört och fint och servitörerna är mestadels väldigt trevliga och duktiga. Traditionella rätter från det osmanska köket glömmer man aldrig.

Men har man taskig attityd skriver man som en "Peter i Izmir" skrev i kommentarerna till artikeln:

"Världens tredje största kök" ???

Turkiska köket är fullständigt överreklamerat. Smaklöst , segt och okryddat är vad som serveras av lata servitörer som inte kan engelska. Det går inte att hitta en enda restaurant vare sig i storstäderna eller vid badkusterna som kan servera en mör köttbit. Undantag är den internationell mat på de 5-stjärniga hotellen. Här i Turkiet slaktar man ena dagen och säljer köttet nästa dag precis som i andra muslimska länder. Då blir det segt!!

Mitt svar var:

Svar till Peter i Izmir

Du kan inte ha besökt särskilt många restauranger! Under alla de år jag bodde i Istanbul blev jag serverad alldeles fantastisk mat och mört fint kött, på alla sorters krogar från "hål i väggen" och små vagnar på gatan till stjärnkrogar. Och hur kan du dra alla servitörer över en kam? De flesta är inte alls lata! Och kött handlar man inte på stormarknader som Carrefour, man handlar hos slaktaren och får jättefint mört kött! Du borde allt skaffa dig ett mer positivt sinne och se dig om lite mer.

Jag blir så himla arg, maten är jättegod i Turkiet!!! Människorna är utrevliga!!! Dessutom blir man ofta bemött så som man bemöter andra!!!

Såg Uppdrag granskning i går som handlade om vår mat och klimatet. Att stor konsumtion av nötkött utgör ett allvarligt hot mot klimatet. Alltså kan vi som vanliga enkla personer göra ganska mycket för klimatet utan att anstränga oss särskilt mycket. Jag tror samtidigt inte på att tvinga folk att bli veganer, det tänker jag själv inte bli, men jag tror man kan göra en del små förändringar i sin kost:

- Blanda ut köttfärsen med rivna morötter och/eller annat man tycker om. Det märks inte i köttbullarna eller köttfärssåsen, men det går åt mindre kött. Och det blir nyttigare. Förr i tiden gjorde jag alltid det, vet inte varför jag slutade! Bättre ekonomi i kombination med lathet kanske?

- Börja med helvegetariska middagar IBLAND. Till och med min käre make gick med på det efter att ha sett programmet. Sedan kan man utöka frekvensen vegetariska middagar varefter man känner sig komfortabel med det.

- Att följa min komps C:s råd (hon som lagar så god mat, inte att förglömma i det här sammanhanget): Tänk vilka grönsaker man ska laga mat av och vad man ska göra med dem. SEDAN tänker man på en bit kött som kan passa till.

- Minska frekvensen nötkött och öka frekvensen kyckling som inte är ett lika stort hot mot klimatet.

Fler tips emottages tacksamt!